Efter att ha befunnit mig i Norge i strax över tre år, och stått ut med den sedvanliga mobbningen över att man är svensk så börjar bägaren att rinna över. Språkmässigt.
Varför i hela helvete ska norrmän försöka att imitera svenska språket? Och detta speciellt när dom dricker alkohol?
Det låter helt och hållet efterblivet och helt plötsligt kan norrmannen, eller kvinnan, misstas för en rumpnisse när dom öppnar käften. Ord som dom ska försöka att uttala på, enligt dom, så fint sätt dom bara kan är tex “jättebra”, vilket låter ungefär som [jhette:brhah].
Ett annat ord som dom våldtar är “tjena” när dom ska försöka vara fräna och hälsa på en. Eller så böjer dom det och säger “tjeeenare”, fast det låter mer som “scheeeeenare”.
Vi låter ett levande exempel, i form av ärkefikusen Alexander Rybak, illustrera hur illa det låter.
Något mer som jag spyr lite i munnen efter att ha upplevt det är att en del svenskar inte ett dugg bättre själva. Jag har upplevt åt helvete för många som blir smånorskar efter att ha varit i Norge ett par minuter och börjar prata svorska. Svorska är för den som är mindre kulturellt begåvad när man blandar svenska och norska ord om vart annat.
Okej, vissa ord kan man behöva att ta på norska för att göra sig förstådd, men i genomsnitt klarar du dig jävligt bra på ditt modersmål. Än värre är ni som bott i Norge i ett par veckor och tror att du blivit norsk och pratar det som om du inte kunde något annat språk. Till och med till andra svenskar försöker du prata norska.
Hör upp nu ditt patetiska lilla as..
Norrmän är, hör och häpna, inte dummare än att dom faktiskt förstår vad du säger på svenska.
Norsken hatar dig för att du besudlar hans språk.
Den normalt funtade svensken hatar dig för att du försöker prata ett språk du inte ens i närheten behärskar.
Och jag hatar er alla.